Information om Jod
JOD
Kemisk definition.
Jod är ett icke-metalliskt grundämne som tillhör gruppen halogener. Jod är dock det minst reaktiva grundämnet i denna grupp.
Jodmetabolismen
Av de 20-50 mg Jod som bör finnas i en vuxen kropp finns 75% i sköldkörteln och resterande i övriga endokrina organ.
Normalvärdet för proteinbundet Jod i blodet (serum+plasma) bör vara 0,004-0,008 mg/100 ml. Jodupptaget äger rum i tarmslemhinnan vari det omvandlas till jodid och fraktas till sköldkörteln. Kroppens lagringsförmåga av Jod är ytterst begränsad. Utsöndringen äger rum i första hand via njurarna och sekundärt via utandning och svettning.
US Food and Nutrition Board och Institute of Medicine rekommenderar det dagliga intaget av jod till från 150 mikrogram / dag för vuxna människor till 290 mikrogram / dag för ammande mödrar. Dock behöver sköldkörteln inte mer än 70 mikrogram / dag för att syntetisera den nödvändiga dagliga mängder av T4 och T3.
Rubbningar i Jod metabolismen
Jodbrister eller till detta relaterade tillstånd tycks vara relativt vanligt framförallt hos den kvinnliga delen av befolkningen.
2. Ämnets upptag och absorbtion.
ABÄ: Fe,Mn,P.
Tunntarm,tjocktarm.
US. Urin, utandning, svettning.
3. Ämnets biokemiska funktion.
Krävs för bildning av tyroxin
Viktig för cellandningen
4. Bristsymptom, indikation och analys.
Hypo- och hypertyreoidism
Struma
Kalla händer och fötter
Låg kroppsmorgontemperatur
Svullen hals
Utbuktande ögonlober
Viktökning eller viktminskning
Fläckvis håravfall
Bröstknölar (ofarliga)
Allmänna endokrint relaterade tillstånd
Vissa läkemedel kan ge hypotyreoidos. Detta är en vanlig biverkan av läkemedel som innehåller amiodaron som är en hjärtmedicin, eller litium som används mot olika psykiska sjukdomar, och en mer sällsynt biverkan av läkemedel som innehåller karbamazepin eller interferon. Därför bör nivån av sköldkörtelhormon regelbundet kontrolleras när man använder dessa läkemedel.
Analys
KA. Sköldkörtelanalys, T3, T4, TSH.
Kroppstemperaturmätning. 36,5-36,9.
5. Klinisk användning. (TDI)
Hypo- och hypertyreoidism.
Förebyggande mot struma
Sköldkörtelrelaterade tillstånd
Patologi
Hypo- och hypertyreoidism.
Struma
6. Dosering.
RDI. 150 mcg i födan.
ODI: 150-300 mcg med tillskott.
TDI: 300-10.000 mcg genom tillskott.
7. Toxisk dos och biverkningar.
Toxisk dos: Över 10.000 mcg per dag för vissa känsliga individer. Svart avföring, hjärtklappningar, tyreotoxikos, Hashimotos sjukdom.
Akut jodförgiftning: andningsbesvär, metallsmak i munnen och
Hjärtklappningar.
8. Kontraindikationer
· Högt fettintag i kosten.
· Kålrot, broccoli, kål, brysselkål, blomkål, grönkål, spenat, rädisor, jordgubbar och persikor.
· Sojaproteiner.
· Isoflavoner.
Försiktighetsåtgärder.
Njursvikt
9. Ämnets antagonistiska och synergistiska struktur.
Synergister. Selen, L-tyrosin, B2, Zink och Koppar.
Antagonister. Litium, Klor, Fluor, Bromid.
10. Interaktioner och kontraindikationer med konventionella läkemedel.
Relativ kontraindikation
Litium
Diuretika
Warfarin
Levaxin /anpassningsdosering
Kemisk definition.
Jod är ett icke-metalliskt grundämne som tillhör gruppen halogener. Jod är dock det minst reaktiva grundämnet i denna grupp.
Jodmetabolismen
Av de 20-50 mg Jod som bör finnas i en vuxen kropp finns 75% i sköldkörteln och resterande i övriga endokrina organ.
Normalvärdet för proteinbundet Jod i blodet (serum+plasma) bör vara 0,004-0,008 mg/100 ml. Jodupptaget äger rum i tarmslemhinnan vari det omvandlas till jodid och fraktas till sköldkörteln. Kroppens lagringsförmåga av Jod är ytterst begränsad. Utsöndringen äger rum i första hand via njurarna och sekundärt via utandning och svettning.
US Food and Nutrition Board och Institute of Medicine rekommenderar det dagliga intaget av jod till från 150 mikrogram / dag för vuxna människor till 290 mikrogram / dag för ammande mödrar. Dock behöver sköldkörteln inte mer än 70 mikrogram / dag för att syntetisera den nödvändiga dagliga mängder av T4 och T3.
Rubbningar i Jod metabolismen
Jodbrister eller till detta relaterade tillstånd tycks vara relativt vanligt framförallt hos den kvinnliga delen av befolkningen.
2. Ämnets upptag och absorbtion.
ABÄ: Fe,Mn,P.
Tunntarm,tjocktarm.
US. Urin, utandning, svettning.
3. Ämnets biokemiska funktion.
Krävs för bildning av tyroxin
Viktig för cellandningen
4. Bristsymptom, indikation och analys.
Hypo- och hypertyreoidism
Struma
Kalla händer och fötter
Låg kroppsmorgontemperatur
Svullen hals
Utbuktande ögonlober
Viktökning eller viktminskning
Fläckvis håravfall
Bröstknölar (ofarliga)
Allmänna endokrint relaterade tillstånd
Vissa läkemedel kan ge hypotyreoidos. Detta är en vanlig biverkan av läkemedel som innehåller amiodaron som är en hjärtmedicin, eller litium som används mot olika psykiska sjukdomar, och en mer sällsynt biverkan av läkemedel som innehåller karbamazepin eller interferon. Därför bör nivån av sköldkörtelhormon regelbundet kontrolleras när man använder dessa läkemedel.
Analys
KA. Sköldkörtelanalys, T3, T4, TSH.
Kroppstemperaturmätning. 36,5-36,9.
5. Klinisk användning. (TDI)
Hypo- och hypertyreoidism.
Förebyggande mot struma
Sköldkörtelrelaterade tillstånd
Patologi
Hypo- och hypertyreoidism.
Struma
6. Dosering.
RDI. 150 mcg i födan.
ODI: 150-300 mcg med tillskott.
TDI: 300-10.000 mcg genom tillskott.
7. Toxisk dos och biverkningar.
Toxisk dos: Över 10.000 mcg per dag för vissa känsliga individer. Svart avföring, hjärtklappningar, tyreotoxikos, Hashimotos sjukdom.
Akut jodförgiftning: andningsbesvär, metallsmak i munnen och
Hjärtklappningar.
8. Kontraindikationer
· Högt fettintag i kosten.
· Kålrot, broccoli, kål, brysselkål, blomkål, grönkål, spenat, rädisor, jordgubbar och persikor.
· Sojaproteiner.
· Isoflavoner.
Försiktighetsåtgärder.
Njursvikt
9. Ämnets antagonistiska och synergistiska struktur.
Synergister. Selen, L-tyrosin, B2, Zink och Koppar.
Antagonister. Litium, Klor, Fluor, Bromid.
10. Interaktioner och kontraindikationer med konventionella läkemedel.
Relativ kontraindikation
Litium
Diuretika
Warfarin
Levaxin /anpassningsdosering
Kommentarer
Trackback
