Henrik Dams blödande kycklingar

År 1929 upptäckte den danske biokemisten Henrik Dam att kycklingar fick blödningar när kolesterolet uteslöts ur deras kost. När dessa kycklingar fick åter kolesterol så kvarstod blödningstillståndet varför Henrik Dam drog slutsatsen att det var något annat som saknades i kosten. Detta ämne kom att benämnas som koagulationsvitaminet men fick så småningom sitt rätta namn. Henrik Dam tilldelades år 1943 nobelpriset för upptäckten av vitamin K.

Vitamin K betecknar en grupp fettbundna vitaminer som behövs för syntesen av vissa proteiner, främst koagulationsproteiner i blodet men också ett antal andra proteiner som behövs bl.a. för omsättningen av kalcium.

Till K-vitaminerna räknas:

 

Vitamin K1 - phylloquinone eller fytomenadion finns naturligt i den kost vi äter.

Vitamin K2 - menakinon produceras av människans tarmbakterier.

 

Det finns även tre konstgjorda former: vitamin K3_, K4 och K5_, som används framförallt i läkemedels- och livsmedelsindustrin.

 

K-vitaminets upptag och absorbering

Vitamin K1 från behöver gallsalter och pankreasenzymer för att kunna absorberas i den övre delen av tunntarmen. Detta innebär att upptaget är beroende av en väl fungerande lever-galla och bukspottkörtel. Den fraktas sedan till levern vari den kan lagras 3-4 veckor. Liksom andra fettlösliga vitaminer kan även K-vitaminet lagras i fettvävnaderna.

Syntetiseringen av vitamin K2 vilket äger rum i tarmen förutsätter givetvis än väl fungerande produktion av tarmbakterieflora.

K-vitamin utsöndras i huvudsak via avföringen.

 

K-VITAMINCYKELN

I cellerna bryter enzymet vitamin K epoxid reduktas (VKOR) ned K-vitaminet till den reducerade formen vitamin K hydrokinon. Detta mellansteg oxideras sedan vidare av ett annat enzym, gamma-GT carboxylase, till vitamin K epoxide vilket är en förutsättning för att K-vitaminet sedan skall aktivt kunna delta i bildningen av många viktiga proteiner. Detta kan sedan återvinnas under inverkan av vitamin K epoxid reduktas till ursprungsformen av vitamin K. Denna process kallas för K-vitamin cykeln vilket också är en förklaring till varför det är relativt ovanligt med K-vitamin brister hos människan. Det bör med andra ord pågå en konstant återvinningsprocess av vitamin K i de mänskliga cellerna. (1)

Läkemedel baserade på Warfarin och Coumarin inaktiverar funktionen hos vitamin K epoxid reduktas vilket medför att denna typ av medicinering kan ge upphov till K-vitamin relaterade bristindikationer. (2)

 

K-vitaminets biokemiska funktion

K-vitaminet är funktionellt närvarande i flera viktiga proteinbildningsprocesser. Den är avgörande för blodets koagulationsprocess i bildningen av ett antal viktiga koagulations-proteiner:  protrombin (faktor II) , faktorer VII , IX , X , protein C , protein S och protein Z.

Detta är också orsaken till varför de vanligaste bristindikationerna är en ökad blödnings-benägenhet.

K-vitaminet är även involverat i bildningen av ett protein, osteocalcin, vars funktion är att binda kalciumjoner till benväven. Avsaknaden på detta protein kan dels leda till ökad risk för benskörhet men också hyperkalcemirelaterade problem. Generellt spelar K-vitaminet en viktig roll för kalciummetabolismen.

K-vitaminets närvaro är tillsammans med vitamin D även avgörande för bildningen av proteinet matrix gla protein (MGP) som återfinns likaledes i benväven men även i njurar, hjärtat och lungorna. Avsaknad av MGP ses bl.a. vid Keutels syndrom. Detta är ett genetiskt betingat tillstånd som karaktäriseras av en onormalt hög förkalkning av brosk och kärlproblem p.g.a. en tilltagen åderförkalkning. Likaledes tycks K-vitaminet spela en viktig förebyggande roll mot olika kalciumrelaterade ”härdningar” som ex. njursten.

K-vitaminet är även tillsammans med B-vitamin complexet viktig för vår förmåga att utveckla en frisk tarmbakterieflora. I detta sammanhang är Escherichia coli som finns i tjocktarmen ansvarig för tarmens förmåga att syntetisera vitamin K2. (3)

 

K-VITAMIN BRIST

K-vitamin brister är relativt sällsynt hos friska vuxna. Nyfödda spädbarn löper en ökad risk för brist. Hos dessa är tarmen steril under de första dagarna och förråden av K-vitamin är relativt små, varför risken för K-vitaminbrist är uppenbar. Man ger därför normalt en engångsdos K-vitamin strax efter födseln för att förhindra blödningstillstånd.

Andra populationer med en ökad förekomst av primär vitamin K-brist innefattar individer som lider av leversjukdom, cystisk fibros, glutenintolerans, inflammatoriska tarmsjukdomar och de som har genomfört en gall-, magsäcks- eller tarmoperation.

Grupper som kan drabbas av sekundära vitamin K-brister innefattar bulemiker, de som går på stränga K-vitamin fattiga dieter, alkoholister och de som tar antikoagulantia. Andra läkemedel som har förknippats med vitamin K-brist innefattar salicylater, barbiturater och cefamandole. Indikationer på brist kan vara kraftiga menstruationsblödningar hos kvinnor, blodbrist, ökad tendens till blåmärken och blödningar i tandköttet eller näsa.

Osteoporos och koronar hjärtsjukdom är starkt förknippade med lägre nivåer av vitamin K.

Långvarig användning av acetylsalicylsyra kan framkalla K brister. Likaså långvariga antibiotika kurer. (4)

 

Bristsymtom

Ökad blödningsbenägenhet.                      Osteoporos

Förkalkningstendenser                                  Tendens för blåmärken

Menstruationsbesvär                                    Näsblödningar

Blödningar i tandköttet                             Blodbrist

Nedsatt tarmflora                              Åderförkalkning

Njursten                                                     Härdningar i brosk (fingrar)

Stigande blodtryck                             Gallsten

 

Analys

Den konventionella metoden för utredning av K-vitamin brister är genom att mäta närvaron av koagulationsproteinet protrombin i plasma.

 

Dosering.

RDI.  70-140 mcg i födan. USA: Män.125 mcg och kvinnor.90 mcg.

ODI:  100-300 mcg med tillskott.

TDI:  300-500 mcg. År 2002 konstaterades det att för att få maximal karboxylering av osteocalcin bör man ta upp till 1000 mcg av vitamin K1 per dag. (5)

 

Klinisk användning. (TDI) (100-300 mcg)

Kalciumbrist relaterade tillstånd                      Förstoppningar

Blödningsbenägenhet                                    Menstruationsbesvär

Svag tarmflora                                              Elöverkänslighet

Svag proteinsyntes                                      Förebyggande mot njursten

Högt blodtryck                                            Besvärliga blåmärken

 

K-vitamin kan minska risken för höftfrakturer

En s.k. observationsstudie 1998 Nurse Health Study visade att kvinnor som konsumerade 110 mcg vitamin K tillsammans med vanlig grönsallad har en signifikant lägre risk för höftfrakturer än en referensgrupp med ett lägre K-vitamin intag. (6)

 

Toxisk dos och biverkningar

Även om allergiska reaktioner har rapporterats vid tillägg motsvarande 500 mcg så finns det ingen känd toxicitet i samband med höga doser av phylloquinone (vitamin K1) eller menakinon (vitamin K2).

Däremot är den syntetiska formen av vitamin K, vitamin K3 (menadion), bevisligen giftigt i högre doser. Faktum är att denna form av vitaminet har förbjudits i USA eftersom stora doser har visat sig orsaka allergiska reaktioner, hemolytisk anemi och cytotoxicitet i leverceller. (7)

 

Kontraindikationer

Ett långvarig och högt intag av essentiella fettsyror och de fettbundna vitaminerna A, D, E kan reducera upptag av K-vitaminet eftersom dessa ämnen tävlar om samma receptorer.

Likaledes kan långvarig användning av Lactobacillus Acidophilus påverka negativt syntetiseringen av vitamin K2 eftersom det hämma den naturliga tillväxten av Escherichia coli.

Försiktighetsåtgärder.

Svåra hjärt-kärlsjukdomar, njursvikt, blödarsjuka.

 

Ämnets antagonistiska och synergistiska struktur.

Synergister. Vitamin A, D, och E. Mineralen Mangan.

Antagonister. Essentiella fettsyror, de fettbundna vitaminerna A, D och E. Vitamin B1 och B12. Kalcium, koppar och natrium.

 

K-vitamin och konventionella läkemedel

Relativa interaktioner: vitamin K kan fungera väl med de flesta läkemedel med vissa undantag. Långvarig användning av antibiotika, blodförtunnande läkemedel så som Heparin och läkemedel innehållande acetylsalicylsyra kan kan motverka K-vitaminets funktion.

Relativa kontraindikationer: höga intag av K-vitamin kan motverka effekten av vissa blodförtunnande läkemedel och läkemedel mot blödarsjuka.

Absolut kontraindikation: Warfarin blockeras av K-vitamin. (8)

K-vitaminet i kosten – innehåll per 100 gram

K-vitaminet hittar vi fram för allt i klorofyllrika vegetabilier som gröna bladgrönsaker, spenat, persilja, brysselkål m.m. Två matskedar persilja torde täcka 153% av det dagliga K-vitaminet behovet.

 

Grönt te                               712 mcg                      Sojabönor                              590 mcg

Spenat                                 560 mcg                      Pestosås med basilika             276 mcg

Blomkål                               260 mcg                      Brocolli                                  260 mcg

Brysselkål                            250 mcg                      Vinbladsdolma m.ris               155 mcg

Grönsallad                            130 mcg                      Mörk choklad                        40 mcg

Veteskorpor                           38 mcg                      Falafel                                  36 mcg

 

(1).  Stafford DW (August 2005). "The vitamin K cycle". J. Thromb. Haemost. 3 (8): 1873–8.

(2).  Whitlon DS, Sadowski JA, Suttie JW (April 1978). "Mechanism of coumarin action: significance of vitamin

K epoxide reductase inhibition". Biochemistry 17 (8): 1371–7.

(3).  Bentley R, Meganathan R (September 1982). "Biosynthesis of vitamin K (menaquinone) in bacteria".

(4).  Vitamin K Deficiency.  eMedicine. Author: Pankaj Patel, MD. Coauthor(s): Mageda Mikhail, MD,

Assistant Professor. Updated: Dec 18, 2008

(5).  Neil C Binkley, Diane C Krueger, Tisha N Kawahara, Jean A Engelke, Richard J Chappell och John W

Suttie. "A high phylloquinone intake is required to achieve maximal osteocalcin {gamma}-carboxylation".

American Journal of Clinical Nutrition 76 (5).

(6).  Dr. Susan E. Brown, PhD. "Key vitamins for bone health — vitamins K1 and K2". womentowomen.com.

Retrieved 11 August 2010.

(7).  Higdon (February 2008). "Vitamin K". Linus Pauling Institute, Oregon State University.

(8).  Ansell J, Hirsh J, Poller L, Bussey H, Jacobson A, Hylek E (2004). "The pharmacology and management of

the vitamin K antagonists: the Seventh ACCP Conference on Antithrombotic and Thrombolytic Therapy".

LÅG BINJUREAKTIVITET

INDIKATIONER

1. Trötthet.
2. Viktnedgång.
3. Muskelsvaghet.
4. Gråbrun hudpigmentering. (armbågar och knogar) (ACTH)
5. Saltbegär.
6. Allmän svaghet.
7. Lågt blodtryck.
8. Aptitlöshet.
9. Yrsel.

ANALYS

Blod: låg natrium/hög kalium.

Blod: Lågt cortisol/högt ACTH.

Förhöjt antal eosinofila granulocyter i blodet.

Låg SP

Låg KL

LÅG FRA

 

ORSAKER

1. TBC.
2. Heparinbehandlingar.
3. Autoimmunitet.
4. Waran.
5. Svamp och parasitinfektioner.
6. Generella infektioner.
7. Anemi.
8. Hypothyreos.
9. Diabetes.
10. Långvarig cortisonanvändning.
11. Sjukdom i hypofysen.
12. Tungmetallskada

 

HÖG BINJUREAKTIVITET

INDIKATIONER

1. Månansikte.
2. Buffelpuckel.
3. Central fetma.
4. Acne.
5. Viktökning.
6. Nedsatt muskelkraft.
7. Ökad hårväxt. (Hirsutism) överläppen.
8. Ökad törst och urinering.
9. Impotens.
10. Utebliven menstruation,
11. Osteoporos.
12. Högt blodtryck.
13. Sömnsvårigheter (insomningsbesvär).
14. Hjärtklappningar.
15. Sockerkänslighet.
16. Striae.
17. Blåmärken.
18. Depressionstendenser.
19. Avsmalnande ben.
20. Kraftig svettning.
21. Torrt hår och torr hy.
22. Skallighet.
23. Hyperkalcemirelaterade tillstånd.

 

ANALYS.

Förhöjd cortisol i urin och saliv.

FRA kan vara förhöjt.

Sannolik KL

Förhöjt SP

Sannolik förekomst CK.

Sannolik förekomst IMFB

 

ORSAKER

 

1. Cortisonanvändning.
2. Alkoholism.
3. Adenom.
4. Stress.
5. P-piller.
6. Östrogen.
7. Tungmetallskada.
8. Sjukdom.
9. Hypomagnesemi + B-brist.

ÖVERAKTIVITET

INDIKATIONER

 

1. Hyperkalcemi.

2. Njursten olika kalkrelaterade härdningar.

3. Högt blodtryck.

4. Osteomalaci och osteoporos.

5. Matsmältningsstörningar.

6. Hypomagnesemirelaterade tillstånd.

7. Utmattning.

8. Depression.

9. D-vitamin brist.

ANALYS

1. Förhöjt PTH
2. Förhöjt kalcium.

Sannolik förekomst KL

Sannolik förekomst CK

Sannolik förhöjt SP

ORSAKER

1. Hyperfosfatemi.
2. Sviktande njurfunktioner.
3. Adenom. (Primär)
4. Tungmetallskada.

UNDERAKTIVITET

INDIKATIONER

1. Darrningar i fingar och tår.
2. Muskelkramper.
3. Värk ansikte, händer och fötter.
4. Torr hy och torrt hår.
5. Katarakt.
6. Försvagad tandemalj.
7. Smärtsam menstruation.
8. Kalciumbrist relaterade tillstånd.
9. Lågt blodtryck.
10. Ökad kalcificering av basala ganglier?

 

ANALYS

1. Lågt PTH
2. Lågt kalcium.

Ingen KL

Förekomst av CK

ORSAKER

 

1. Operativa ingrepp.
2. Långvarig brist på vitamin D.
3. Malabsorption.
4. Hypomagnesemi.
5. Addisons sjukdom.
6. Njurstress.
7. Hemokromatos.
8. Tungmetallskada

JOD
Kemisk definition.
Jod är ett icke-metalliskt grundämne som tillhör gruppen halogener. Jod är dock det minst reaktiva grundämnet i denna grupp.

Jodmetabolismen
Av de 20-50 mg Jod som bör finnas i en vuxen kropp finns 75% i sköldkörteln och resterande i övriga endokrina organ.
Normalvärdet för proteinbundet Jod i blodet (serum+plasma) bör vara 0,004-0,008 mg/100 ml. Jodupptaget äger rum i tarmslemhinnan vari det omvandlas till jodid och fraktas till sköldkörteln. Kroppens lagringsförmåga av Jod är ytterst begränsad. Utsöndringen äger rum i första hand via njurarna och sekundärt via utandning och svettning.
US Food and Nutrition Board och Institute of Medicine rekommenderar det dagliga intaget av jod till från 150 mikrogram / dag för vuxna människor till 290 mikrogram / dag för ammande mödrar. Dock behöver sköldkörteln inte mer än 70 mikrogram / dag för att syntetisera den nödvändiga dagliga mängder av T4 och T3.

Rubbningar i Jod metabolismen 
Jodbrister eller till detta relaterade tillstånd tycks vara relativt vanligt framförallt hos den kvinnliga delen av befolkningen.

2. Ämnets upptag och absorbtion.
ABÄ: Fe,Mn,P. 
Tunntarm,tjocktarm.
US. Urin, utandning, svettning.

3. Ämnets biokemiska funktion.
Krävs för bildning av tyroxin
Viktig för cellandningen

4. Bristsymptom, indikation och analys.
Hypo- och hypertyreoidism
Struma
Kalla händer och fötter
Låg kroppsmorgontemperatur
Svullen hals
Utbuktande ögonlober
Viktökning eller viktminskning
Fläckvis håravfall
Bröstknölar (ofarliga)
Allmänna endokrint relaterade tillstånd
Vissa läkemedel kan ge hypotyreoidos. Detta är en vanlig biverkan av läkemedel som innehåller amiodaron som är en hjärtmedicin, eller litium som används mot olika psykiska sjukdomar, och en mer sällsynt biverkan av läkemedel som innehåller karbamazepin eller interferon. Därför bör nivån av sköldkörtelhormon regelbundet kontrolleras när man använder dessa läkemedel.

Analys
KA. Sköldkörtelanalys, T3, T4, TSH.
Kroppstemperaturmätning. 36,5-36,9.

5. Klinisk användning. (TDI)
Hypo- och hypertyreoidism.
Förebyggande mot struma
Sköldkörtelrelaterade tillstånd

Patologi
Hypo- och hypertyreoidism.
Struma

6. Dosering.
RDI. 150 mcg i födan.
ODI: 150-300 mcg med tillskott.
TDI: 300-10.000 mcg genom tillskott.

7. Toxisk dos och biverkningar.
Toxisk dos: Över 10.000 mcg per dag för vissa känsliga individer. Svart avföring, hjärtklappningar, tyreotoxikos, Hashimotos sjukdom.
Akut jodförgiftning: andningsbesvär, metallsmak i munnen och
Hjärtklappningar.

8. Kontraindikationer 
· Högt fettintag i kosten.
· Kålrot, broccoli, kål, brysselkål, blomkål, grönkål, spenat, rädisor, jordgubbar och persikor.
· Sojaproteiner.
· Isoflavoner.
Försiktighetsåtgärder.
Njursvikt

9. Ämnets antagonistiska och synergistiska struktur.
Synergister. Selen, L-tyrosin, B2, Zink och Koppar.
Antagonister. Litium, Klor, Fluor, Bromid.

10. Interaktioner och kontraindikationer med konventionella läkemedel.
Relativ kontraindikation
Litium
Diuretika
Warfarin
Levaxin /anpassningsdosering

INDIKATIONER – SKÖLDKÖRTELN

HYPOTHYREOS – LÅG ÄMNESOMSÄTTNING

INDIKATIONER

1. Allmän sjukdomskänsla (något är fel).
2. Trötthet
3. Tendens till snabb utveckling av mjölksyra.
4. Frusenhet.
5. Tendens till depressivitet.
6. Glömska.
7. Nedsatt koncentrationsförmåga.
8. Svårt att överblicka sammanhang.
9. Lätt viktuppgång.
10. Hes och grov röst.
11. Tendens till ökat håravfall.
12. Bortfall av yttersta delen av ögonbrynen.
13. Svullen och kall hud.
14. Blekhet.
15. Långsam puls.
16. Ledvärk.
17. Lägre andningsfrekvens.
18. Muskelsvaghet.
19. Långsamt reflexsvar vid test på arm- och benreflexer.
20. Myxödem (svullen. spänd hud händer, fötter. ögonlock, ansikte och hals).
21. Förstoppning.
22. Sjunkande blodtryck.

ANALYS

TSH – förhöjt (normalvärde 0,2-3,5). TSH förhöjt även vid binjuresvikt. T4 däremot normalt.

Fritt T4 – sänkt

T3 oförändrat i inledningskedet, påverkas först senare.

B12 brist ofta kopplat till Hypothyreos.

Brist på folsyra påverkar sköldkörteln.

Ökad aktivitet i bisköldkörtlarna.

Sviktande binjurefunktion (hög TSH och låg T4).

Morgontemperatur ofta under 36,6.

Sannolikt låg förekomst KL

Sannolikt förekomst FFB

Sannolik förekomst av försvagad koagulation

Sannolik förekomst av UFN.

ORSAKER

1. Hashimotos sjukdom (kronisk inflammation i sköldkörteln).
2. Graviditet.
3. Jodbrist.
4. Tyrosinbrist.
5. Bristande funkton i hypofysen.
6. Autoimmun sjukdom.
7. Addisons sjukdom.
8. Diabetes.
9. Anemi.
10. Vitiligo.
11. Litium.
12. Amidaron (beståndsdel i hjärtmediciner).
13. Östrogen.
14. P-piller.
15. Tungmetallskada.

 

HYPERTHYREOS – GIFTSTRUMA

 

INDIKATIONER

1. Viktförlust.
2. Ökad hjärtfrekvens.
3. Ökad svettning.
4. Hjärtproblem.
5. Diarre.
6. I vissa fall håravfall.
7. I vissa fall utstående ögon (exoftalmus).
8. Oro.
9. Stress.
10. Nervositet.
11. Ångestsymtom.
12. Värmevallningar.
13. Trötthet.
14. Irritation.
15. Hos kvinnor menstruationsrubbningar.
16. Ökad puls.
17. Hjärtklappningar.
18. I vissa fall feber.
19. Darrningar (CNS).
20. Sömnproblem.
21. Muskelsvaghet.
22. Hyperaktivitet.
23. Kärlkramp.
24. Ökat tårflöde.
25. Ljuskänslighet.
26. Förhöjt blodtryck.

ANALYS

TSH – lågt.

T4 – förhöjt.

TRAK – antikroppar i blodet vid Graves sjukdom.

Sannolikt förhöjning KL

Sannolik förhöjning SP

ORSAKER

1. Graves sjukdom (76% av fallen). (Autoimmunt tillstån).
2. Toxisk adenom.
3. Rökning.
4. Tumörer i och vid hypofysen.
5. Graviditet.
6. Addisons sjukdom.
7. Diabetes.
8. Celiaki.
9. Sjögrens syndrom.
10. Cortisonbehandlingar.
11. Cushings syndrom.
12. Tungmetallskada.