vitaminfursten

Vitaminer dödsfälla för äldre = sant?

I en artikel i Aftonbladet 2010-11-10 kan man läsa följande:  ”Ny studie: vitaminer dödsfälla för äldre!”, vilket i praktiken går ut på att likställa ett ökat vitaminintag med ökad dödlighet. Detta påstånde baseras på en källhänvisning till en studie publiceras i tidskriften Archives of Internalt Medicine.

Om man studerar källan lite närmare blir man en aning förvånad över slutsatserna. År 2001-2004 genomfördes i USA och Canada en s.k. randomiserad placebostudie vari man följde upp 35.000 friska män över 50 år som under denna period i olika grupper fick äta 200 mcg organiskt selen, 400 IE syntetisk E-vitamin och placebo. Den slutsats man kom fram till är att intag av E-vitamin i denna mängd och form signifikant ökar risken för män att utveckla prostatacancer.  Intressant i sammanhanget är att E-vitamin är terminologiskt en s.k. zink-antagonist vilket torde leda till följande slutsats: E-vitaminbetingad funktionell zinkbrist kan öka risken för prostatacancer.

Frågan blir följande: vad har denna studie att göra med rubriken ”Ny studie: vitaminer dödsfälla för äldre!” Även för den mest intellektuellt flexible fritänkaren blir slutsatserna lite väl märkliga. Nu hör det emellertid till saken att Aftonbladets skribent har sannolikt inte själv dragit dessa slutsatser. Dessa antaganden har med största sannolikhet serverats av PR-byråer som mot betalning av sina uppdragsgivare bombar media med olika pressmeddelanden vars mål är att framhäva  vitaminernas stora  dödlighet.

Det är även intressant att konstatera att många artiklar vilka publicerats i olika media, vilket framförs som ”nya nyheter”, efter lite källkritisk hantering slutar i samma källa. Nämligen det danska Rikshospitalets stora studie från år 2006. Slutsatserna i denna studie har även mött stor kritik eftersom studien som sådan saknar referensgrupper vilket förminskar dess vetenskapliga trovärdighet.

Det är beklagligt att journalister inte tar sig tid för en ordentlig källkritiskt granskning av det material som flödar in på redaktionerna. Vidare bör man ställa sig frågan: vad är det bakomliggande syftet med denna bombning av ”vitaminfaran” till olika mediaredaktioner i världen? Vi vet att det läkemedelsindustriella konglomeratet flitigt använder PR-byråer för olika syften med allt ifrån att höja sin försäljning av vissa läkemedel till att stärka sin allmänna godwill! Vi vet att försäljningen av vitamintillskott omsätter närmare 100 miljarder kronor på årsbasis i västvärlden.

Sannolikt handlar all denna plötsliga uppmärksamhet kring vitaminers farlighet om inget annat än att sakta men säkert trumma in en uppfattning hos media, politiker och myndigheter om att detta är en sanning. Det är på detta viset man skapar sanningar av lögner. Målet är att få till stånd så pass skarpa regleringar att detta endast ger det läkemedelsindustriella konglomeratet möjligheten att komma åt de attraktiva förtjänstmöjligheterna inom denna sektor. Om denna scenario skulle realiseras skulle detta sannolikt få ödesdigra konsekvenser för den totala folkhälsan i västvärlden.

Pekka Nylund